Lästips: "En kulturutredning" av David Karlsson

David Karlsson, avhoppad sekreterare vid regeringens Kulturutredning, kom i våras ut med en egen bok; En kulturutredning: pengar, konst och politik. Boken ger en bra överblick av svensk kulturpolitik och innehåller en rad intressanta resonemang och förslag.

Det kanske mest spännande förslaget handlar om att större delar av det kulturpolitiska området skulle kunna vara strukturerat så som litteraturens titelstöd:

Det finns en aspekt av titelstödet som ofta förbises. Sverige har idag en vital bokmarknad med många små och unga förlag. Dessa spelar en allt viktigare roll för utgivningen av kvalitetslitteratur. Två faktorer har varit avgörande för dessa förlags framväxt. Den ena är den digitala tekniken som från och med 1980-talets Desk Top Publishing-revolution drastiskt sänkte kostnaderna för bokproduktion. Den andra faktorn är titelstödet. Titelstödet har nämligen gjort det möjligt för små aktörer att på jämlika villkor konkurrera med större aktörer om kulturpolitiska medel. Det finns inom kulturpolitiken få motsvarande exempel. Tänk om Teater Bhopa tillåtits konkurrera med Dramaten om medel enbart utifrån kvalitetskriterier. Om ingen hänsyn tagits till de båda organisationernas ålder, anseende, lokalrenoveringsbehov, fasta kostnader och pensionsåtaganden, utan enbart till vad som utspelar sig på scenen. Skulle skillnaden i tilldelning vara lika stort då? Titelstödet fungerar på just ett sådant sätt. Resultatet har blivit att nya aktörer haft rimliga förutsättningar att komma fram och etablera sig. Vinnare är vi alla som fått en dynamisk förlagsvärld och tillgång till litteratur av hög kvalitet.
 Ett problem med många av dagens kulturpolitiska ordningar är att de tenderar att konservera befintliga strukturer. Förnyelsen är liten. Litteraturpolitikens titelstöd är ett exempel på en stödform som stimulerar förändring och utveckling. Det är ett exempel på vad Nicholas Garnham och andra i Greater London Council i början av 1980-talet beskrev som en kulturpolitik som verkar genom och inte mot marknaden.

Detta leder Karlsson fram till den både radikala och eleganta formuleringen:

Det spelar ur statens och medborgarnas perspektiv ingen roll om Bonniers eller Anthropos ger ut lyriksamlingen. En kulturpolitisk princip om organisationsneutralitet bör tillämpas.

Förslaget om organisationsneutralitet skulle om det realiserades nödvändigtvis orsaka turbulens till en början. Troligtvis är principen inte lika väl tillämpbar inom alla konstområden och dess olika organisationskulturer, men i mina öron är detta till synes enkla förslag kanske den mest spännande, inspirerande och välformulerade kulturpolitiska idé jag har hört under de senste årens debatt.

Hybris har fem exemplar av boken, hör av dig om du vill låna! Eller beställ boken på Adlibris.